sjukhus besöket avklarat
efter operationen va klar så åt jag och älsklingen en pizza innan vi for hem =)
Kanske ska säga att jag opererade bort en bit av livmodertappen eftersom jag har haft cellförändringar där .
Min rädsla över deta va inte för själva cellförändringen utan över ingreppet , för när Ronja kom till världen så ville inte moderkakan släppa , så jag fick åka in på en akut operation , vilket dom sa till mig att de skulle ta ca 5 min och de skulle vara en lätt operation och dom frågade mig om jag ville bli sövd elr bara få mer EDA vilket är ryggmärgsbedövning , vad jag inte viste och nog inte personalen heller va att de skulle ta 45 min och få loss moderkakan och då hade dom inte fått ut allt , så jagtog mer EDA ... och jag va vaken under halva tiden tills jag svimmade ... men undertiden jag va vaken så va det de vidrigaste jag varit med om .... känndes som ett rent övergrepp !!! jag kännde ingen smärta men jag kunde känna att dom höll på inne i livmodern och de va inga vänliga tag utan ganska (som jag upplevde de ) brutala tag ...
Jag är inte den som berättar gärna hur jag känner utan jag är rätt duktig på och trycka undan mina kännslor ! vilket är fel , för allt kommer upp till ytan förr eller senare , jag vill vara den som inte klagar utan vara stark , ta allt med en klackspark typ , och inte gärna göra fel även om de i detta fall inte finns något fel eller rätt sätt att reagera på utan de e juh min reaktion och jag måste tillåta mig att reagera utan att jag är svag för den delen .
jaja nu vet ni varför !
nu ska jag lägga mig i soffan och vila och bara andas ut över att denna prövning är över =)
Kommentarer:
Bra gjort tjejen! Och precis som du säger, duktighet (vad det nu är) ligger absolut inte i att tiga med upplevelser och uttryck/intryck!! Så fortsätt nu att uttrycka dig och leva livet hela livet, istället för bara lite nu och då...
KramA
Jag fixar gärna en design åt dig, skicka ett mail på facebook till mig på dina önskemål på färg osv :)
Shit pommes alltså!!
fy tusan vad jobbigt, jag hade förmodligen också varit ganska så nervig! det är INTE kul med sjukhusmiljöer, ännu mindre att behöva vara "föremålet" för op! och du vet att jag vet vad du pratar om ang visa känslor och vara den "duktiga"
nää fy, man får känna precis som man vill eller man kan ju inte kontrollera sina känslor! de är inbakade i våra kroppar och själar det är helt naturligt att känna känslor oavsett av vilken natur de är av! stora kramar till dig!
// S
skriven
Men stackare! Efter att ha läst om hur det gick till efter Ronjas förlossning så förstår jag att du hade lite panikångest över ingreppet. Att vara den starka personen som inte visar sina känslor i första taget kan straffa sig hårt. Vi är bara människor. =) Så släpp fram alla känslor, ilska, rädsla, sorg såväl som glädje o skratt. Kram!